Arvsfonden förändrade mitt liv

Dela inlägget:

Facebook
LinkedIn
X

synskadad person med käpp vid övergångsställe

Den 8 mars hade jag i uppdrag att moderera ett seminarium för Arvsfonden. Deras satsning Egen kraft avslutades, vars syfte har varit att öka delaktigheten för personer med funktionsnedsättning i samhället. Under eftermiddagen fick publiken träffa 4 av projekten inom satsningen och det blev väldigt tydligt hur viktigt Arvsfonden faktiskt är. Även om en kan tycka att samhället borde kommit längre, tänker jag att Arvsfodnen får funka som den inkubator samhället verkar behöva för att nå förändring. När jag ledde seminariet slog det mig flera gånger att projekten också förändrar liv. Jag kastades själv tillbaks i tiden och möjligen är det så att om det inte varit för Arvsfonden hade jag kanske inte stått där denna dag.

Se sändningen från Egen kraft seminariet:

https://www.facebook.com/arvsfonden/videos/1262627990495043/

Läs reportage om seminariet:

http://www.arvsfonden.se/nyheter/beslutsam-kraft-mot-hinder?utm_campaign=nyhetsbrev_mars_2017&utm_content=mars-2017&utm_medium=email&utm_source=apsis-anp-3

Tack Arvsfonden och SRF!

2001-2003 deltog jag själv i ett Arvsfondsprojekt, Traineeprogrammet som drevs av SRF, Synskadades Riksförbund. Det var första gången i Sverige som ett traineeprogram bedrevs inom ideell sektor. I drygt två års tid var vi 10 personer med synnedsättning som gick en traineeutbildning i syfte att jobba inom organisationen. De åren blev för mig väldigt betydelsefulla. Jag var ung, nyutexaminerad socialpedagog och min syn rasade från dag till dag. 2002 fick jag börja använda vit käpp, lära mig punktskrift och blindheten var ett faktum. Men vilken tur jag hade i denna tuffa tid. Jag var på rätt ställe. Jag omgav mig med människor som visste precis hur det var att se dåligt eller inget alls. Jag fick grymma förebilder och förstod att livet som blind funkar fint. Det handlar bara om att göra saker och ting på ett annat sätt. Om en bortser från att samhället förstås ”lider” av fördomar och otillgänglihet. Ja faktiskt så kändes framtiden ljus.

Jag var relativt nyblind när jag inom ramen för traineeprogrammet fick en praktik på Radio Stockholm. Länge hade jag funderat på att bli journalist. Jag gillade att arbeta gentemot media och lyfta funkisfrågorna. Min handledare som till en början inte trodde att jag som blind kunde jobba, avslutade praktiken med att erbjuda mig arbete. Utan att jag hade någon som helst utbildning i journalistik. Han såg att jag hade erfarenhet och perspektiv som de saknade. Så på den vägen är det.

Tack vare SRF och Arvsfonden som möjliggjorde Traineeprogrammet banades min väg till självförtroende och det liv jag har idag. Det finns fortfarande oerhört mycket kvar att göra för delaktighet på lika villkor. Som tidigare sagt tror jag Arvsfonden spelar en viktig roll här. Hade jag inte gått traineeprogrammet och fått praktiken på Radio Stockholm, hade min handledare kanske fortfarande trott att blinda inte kan.