Är det så här en visar vägen?

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone

Är det så här en visar vägen?

I måndags var jag inbjuden av Samhall till Visa vägen galan. Det event där Sveriges viktigaste pris delas ut till de som river murar på arbetsmarknaden. Ja så står det på hemsidan och tillställningen i sig är säkert gjord i all välmening, men oj vad fel det kan bli.

 

Det började med en artikel på DN debatt. Här utdrag ur texten:

 

”Det finns ett stort stöd för en bredare arbetsmarknad där fler kan vara med och bidra. Det är en positiv kraft som skapar unika möjligheter att stärka en arbetsmarknad där kompetensbrist och fördomar riskerar att hämma dess utveckling.

 

Det är den korta sammanfattningen av en ny Novus-undersökning, beställd av Samhall. 7 av 10 svenskar menar att de kan tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har en funktionsnedsättning.”

 

Läs hela artiklen här:

https://www.dn.se/debatt/7-av-10-jobbar-garna-ihop-med-funktionsnedsatta/

 

Jag blev både arg och ledsen när jag läste artiklen. Till att börja med undrar jag om en någonsin skulle få för sig att ställa den frågan om en annan grupp. Skulle du kunna tänka dig att jobba med någon som är homosexuell eller invandrare? Genom att ställa en sådan fråga utgår en från att en funktionsnedsättning ses som ett problem och var det inte just det som Visa vägen vill motverka?

 

För det andra är resultatet inte särskilt positivt i mina ögon. Även om skribenterna försöker vinkla det så. Det är alltså bara sju av tio som skulle kunna tänka sig att jobba med mig. Läser en vidare i texten kan en också ta del av det som smärtar mest. 18 procent av befolkningen uppger att de inte kan tänka sig att arbeta tillsammans med en person som har en funktionsnedsättning, och ytterligare 14 procent känner sig osäkra. Att en kan känna sig osäker kan jag förstå, men att inte vilja alls. Som någon klok skrev på twitter – Vet ni? Ni är inte heller värda min kompetens.

 

Så vad tillför egentligen den här undersökningen överhuvudtaget? Inget vi redan kan utläsa från annan statistik. Exempelvis att omkring 50 % med funktionsnedsättning fortfarande står utanför arbetsmarknaden. Vilket säkerligen beror på rädsla och fördomar till stor del.

 

Visst hade säkert Visa vägen och Samhall goda intentioner med undersökningen. Många har reagerat som jag, vilket  sätter fingret på hur viktigt det är att noggrant tänka efter före en fattar beslut om hur en ska gå tillväga för att skapa förändring. En viktig del i förändringsarbetet är också att involvera de som är berörda själva. Och så vitt jag förstått är det ingen i vare sig Samhalls styrelse eller i Visa vägen juryn som har egen erfarenhet av funktionsnedsättning. Inte bra!

 

Gubbvälde på galan.

Hur var galan då? I mitt tycke är det alltid bra att lyfta goda exempel, att visa på förebilder och prisa dem som gör bra saker. På så vis gillar jag Visa vägen galan, men däremot ställer jag mig undrande till hur programmet kom till. Varför ingen med egen funktionsnedsättning fick synas på scen . Det var bara Samhallkören som fick fem minuter mot slutet. Jag hade velat ha mer sådant.

 

I övrigt rådde gubbvälde på scen.  Den som planerat programmet hade verkligen inte de normkritiska glasögolnen på sig. I samtliga tre priskategoerier var det män som delade ut priset. Konferenciern var man och samtliga talare likaså. Det var först efter cirka 50 minuter in i programmet som en kvinna fick ta plats på scen. Närmare bestämt Louise Hofsten som för övrigt var bäst under hela kvällen. Louise fick sjunga två låtar från hennes senaste album, där hon musiksatt gamla skillingtryck från bland annat blinda. Låtar som berörde mig djupt och som jag tror fick många att tänka till.

 

Och som sagt – tänka till önskar jag att Samhall och Visa vägen arrangörerna gör till nästa gång. För att vilja väl är en sak, men att lyckas är en annan.