Möte med ”Dom blinda”.

Möte med ”Dom blinda”.

 

Pressbild från "Dom blinda"

Pressbild från ”Dom blinda”.

 

Jag älskar verkligen variationen i mitt arbete. Att ena dagen stå på scen och föreläsa, moderera och möta en massa människor för att nästa dag sitta i min ensamhet och knåpa på ett manus eller redigera kommande radiodokumentär. Variationen får mig att växa, tror jag. Ibland får jag uppdrag som jag aldrig haft förut. Som nu i veckan när jag fick äran att jobba med gänget bakom pjäsen ”Dom blinda” på Göteborgs stadsteater.

 

Först var jag något skeptisk när förfrågan kom. Om jag kunde tänka mig att komma till teatern och föreläsa, ge skådespelarna kunskap om synnedsättning. En pjäs med ett sådant namn som ”Dom blinda” lät konstigt, fördomsfullt i mina öron. Åtskilliga gånger har jag känt frustration över den stereotypa bild som förmedlas av blinda på film eller i litteraturen. Samtidigt blev jag glad över frågan. Göteborgs stadsteater och de som arbetar med pjäsen vill verkligen ge en rättvis bild. Gestalta på ett sätt som stämmer överens med verkligheten. Efter att ha pratat med den mycket engagerade, intresserade och lyhörda dramaturgen för pjäsen tackade jag ja. Och det är jag glad för.

 

I veckan mötte jag hela gänget. Genast kände jag deras nyfikenhet och noggrannhet. Viljan att spela trovärdigt. Först fick alla presentera sig och dela med sig av sina erfarenheter av synnedsättning. Det visade sig att de flesta haft någon i sin närhet, en granne eller släkting som är blind. Resten av dagen gick åt till föreläsning om mitt liv med synförlust, information om synnedsättning, test med fingerad optik och tid för frågor.

 

Frågorna var lärorika att få.  För efter att ha varit blind i drygt 15 år har vissa saker blivit så självklara för mig, medan seende inte har någon aning. Känner jag på mitt skrivbord när jag ska sätta mig ner och jobba? Hör jag om någon kommer in i ett rum? Kan en ta ut sina ögonproteser? Hur ser en som blind, helt mörkt eller? Hur går en med vit käpp?

 

Med så kallad fingerad optik, särskilda glasögon som simulerar olika synnedsättningar och vita käppar till hjälp tog vi oss till ett närliggande fik. En av skådespelarna undrade vad det fanns för bakverk. Ovan över att inte själv kunna se. Jag blev glad över att ledsagaren och expediten berättade om allt som fanns. Ofta får en ju frågan ”vad vill du ha”. Suck … liksom alla andra vill jag såklart veta vad som erbjuds.

 

När vi satt oss vid borden lät skådespelaren stolt. Hon hade vågat sig på att äta en semla. Och nej, det var inte så svårt som hon trott.

 

Nej att inget se behöver inte vara så illa. En bild jag hoppas att jag lyckades förmedla. Även om det kan finnas en sorg över att inget se. Jag hoppas att jag också lyckades visa utmaningar en ställs inför och hur samhället och människor kan underlätta genom tillgänglighet och öppenhet. Men framförallt hoppas jag att de känner sig säkrare inför sina roller.

 

”Dom blinda” har premiär den 13:e april. Det är säkert många av er som undrar vad jag tycker om pjäsen. Jag erbjöds läsa manuset och det enda jag vågar avslölja är att jag var tvungen att läsa vidare. Jag tror det kommer bli en spännande pjäs att ta del av. En pjäs som säkerligen kommer att ge upphov till olika tolkningar,olika  känslor,viss  igenkänning och kanske även debatt.

 

Obs! Pjäsen syntolkas den 27:e april. Läs mer och boka biljetter här:

http://www.stadsteatern.goteborg.se/pa-scen/2017-2018/dom-blinda/

 

 

Med dessa rader önskar jag en spark i rumpan för hela gänget som jobbar med ”Dom blinda”.

 

Anna