Suck och stön. Och en tallrik som skjuts över bordet. Åh jag blir så less. Har verkligen inget tålamod. Att skära, skära och åter skära. Ett evighetsjobb med knappa resultat. Somliga skulle säkert påstå att jag är dåligt rehabiliterad. Själv anser jag att det handlar om att fördela energin på ett smart sätt. Jag vet att jag kan skära en biff på egen hand, men till vilket pris? Jag vill ju faktiskt äta den förbaskade biffen innan den hinner kallna. Så egentligen – är det så fel då att låta någon seende hjälpa? Nej det tycker jag inte – för hör här.
Som nyblind gjorde jag ett oförglömligt restaurangbesök. Jag beställde en plankstek. Åh jisses. En seg biff på den karaktäristiska träskivan som saknar kanter. Till råga på allt serverades den utan grillbestick. Hoppfullt bad jag om bättre verktyg, men några sådana hade restaurangen inte. Och tillskillnad från i dag tyckte jag att det var pinsamt att be om hjälp att skära. Så med andra ord – det var bara att karva vidare. Den kvällen åt jag kall biff.
Mitt förhållande till mat är ungefär så här. Jag är väldigt matglad, men äter hellre än lagar. Därför gillar jag också att gå ut och äta. Ofta undrar folk hur jag läser menyn. Då det sällan finns menyer på punktskrift, brukar någon i sällskapet få äran att läsa. Fast nästan jämt uppstår samma dilemma. ”Vad är du sugen på?” Frågar kompisen eller sambon. Detta för att slippa läsa hela låånga menyn. Men såklart vill jag precis som alla andra veta allt som finns. Bäst är alltså när menyerna finns på restaurangens hemsida. Då kan jag kolla i förväg och på egen hand botanisera i de erbjudna maträtterna. Menyer på punktskrift är förstås också jättebra. Men för egen del, som låångsam punktskriftsläsare föredrar jag Internet tillsammans med talsyntesen Ingemar.
Mitt mest chockerande restaurangbesök var i Thailand. Då hade jag fortfarande lite synrester kvar och hade beställt in tigerräkor. (Det bör tilläggas att det här var före jag visste hur illa det var för miljön.) De enorma skaldjuren serverades med någon obestämd sås. Det var mörkt och jag såg inte riktigt. Doppade en tigerräka i såsen och hjääälp! Jag var nära på att dö av chocken. Såå starkt. Den obestämda såsen var nämligen ren chili. Hu!
Att äta med ögonen lyder ordspråket och så kan det sannerligen vara. Det fick jag erfara när jag pluggade journalistik och köpte lunch i skolans matsal. En soppa på morot . Verkligen supergod och en soppa jag sent kommer att glömma. Tydligen var mina seende klasskamrater av samma åsikt. Den soppan skulle de heller aldrig glömma. Men för de av anledningen tvärtemot min. Soppan såg nämligen riktigt äcklig ut och smakade därefter, enligt dem. Ja så den som säger att en inget vinner på att vara blind, den har allt fel.
5 smarta mattips för dig som blind
- Ät vegetariskt! Enklare att tillaga en quornfilé och slippa osäkerheten kring om köttet är genomstekt. Dessutom är det mycket bättre för både kropp och miljö.
- Ska du gå på restaurang och vill läsa menyn själv. Kolla på hemsidan efter menyn.
- Baka bröd i lergryta. Du kommer garanterat lyckas och slipper oroa dig för färgen.
- Äter du färdigmat, köp märket Gooh! Väldigt gott och ger ifrån sig ett pipande ljud när maten värmts klart i mikrovågsugnen.
- Om du blir serverad mat, be någon seende beskriva vad som finns på tallriken enligt klockan.
Sociala medier