Annat bemötande för att jag är blind?

Dela inlägget:

Facebook
Twitter
LinkedIn

Enda sedan jag blev blind har jag fått frågor om hur jag önskar bli bemött. Frågor som å ena sidan är märkliga, men å andra sidan förståeliga. För när jag tänker tillbaks på mig själv när jag fortfarande kunde se så hade jag nog också undrat hur en skulle göra i mötet med någon som är blind. Om det finns något en kan göra för att underlätta. Samtidigt blir frågorna som sagt konstiga, med tanke på att jag är samma person som förut.

Ordet bemötande vet jag är laddat för många med funktionsnedsättning. Förmodligen för att det tycks finnas en föreställning i samhället om att en vill bli bemött annorlunda för att en bryter normen. För att en just är så annorlunda jämfört med andra.

Men varför krångla till det? Vi är alla människor. Jag är rätt säker på att oavsett funktionalitet vill alla bli likvärdigt bemötta, det vill säga bli sedda och lyssnade på.

Blir jag sedd och lyssnad på idag jämfört med när jag kunde se, finns det självklart saker som jag uppskattar att en tänker på. Om det är att bli bemött på ett annat sätt? Njae… det skulle jag inte påstå. som med allt gott bemötande handlar det om inkludering och som människor är vi olika.

Vi vill bli lika behandlade och i praktiken betyder det olika behandling. Att helt enkelt möta varje person som den unika individ hen är.

Nedan kan du se min medverkan i filmen ”Art of welcoming” där jag pratar om bemötande, inkludering och funktionalitet:

Se med svensk text här

Se med engelsk text här

Exempel på gott bemötande.

Här listar jag några exempel på vad jag varit med om och som jag upplever som gott bemötande. Kanske något att inspireras av!

  • När jag handlar i affären och personalen ledsagar mig runt i butiken. Det där lilla extra när de förstått att det behövs ett gummiband på ena flaskan, eftersom både schampoo och balsam känns likadant.
  • När personer syntolkar bilder på sociala medier. Likaså skriver ut vad det står för text på fotot de lagt ut.
  • När jag besöker banken, restaurangen eller sjukhuset med min ledarhund och välkomnas som vem som helst. Det där lilla extra när de frågar om jag önskar en skål med vatten till min ledarhund.
  • När jag är på resande fot och får ledsagning till flyg eller tåg. Det där lilla extra när ledsagaren erbjuder hjälp med att rasta ledarhunden.
  • När jag bor på hotell och personalen ledsagar. När de hjälper mig ta mat vid frukostbuffén och leder mig fram och tillbaks till mitt rum.
  • När jag går till frisören och gör slingor och frisören är ärlig och berättar om färgen blir fel.
  • När jag går på restaurang och servitrisen/servitören erbjuder sig att läsa menyn för mig.
  • När jag ska gå en kurs och arrangören visar engagemang och frågar vad de kan göra för att jag ska kunna tillgodogöra mig utbildningen på bästa sätt. När de ser till så att jag får information på det sätt jag önskar.
  • När jag ska flyga och flygbolaget (om inte flyget är fullbokat) blockar första raden för mig och min ledarhund.
  • När teatern erbjuder syntolkade föreställningar och inte bara vid ett tillfälle.

Jag och ledarhunden Chanti. Jag är klädd i grön byxdress och sitter på en träpall. Min hund har ett rosa koppel och ljus päls.
Bild: Anna och hennes ledarhund Chanti