Alla vinner på inkludering.

Foto på Anna när hon modererar seminarie om inkludering för Inclusion Academy. På bilden syns även föreläsaren Ergin Özdemyr och en teckenspråkstolk.

Bildtolkning: Anna som moderator

Det var först efter avklarad praktik som jag fick höra sanningen. Att min handledare på radion varit ytterst skeptisk över att ta emot mig som praktikant. ”En blind kan väl inte jobba, trodde jag. Men så fel jag hade”. Fastän jag inget ser kunde jag nästan ana hans tomatröda ansikte. Han kom också till insikt om något större. Vikten av olika ­perspektiv och att jag hade något de saknade och behövde på redaktionen. Det slutade med att jag erbjöds anställning.

 

I DAG VET vi genom forskning att mångfald (alltså olika bakgrund, erfarenhet och perspektiv) är lönsamt för en arbetsplats. Ändå verkar få förstå att mångfald också handlar om funktionsvariation. ­Personer med funktionsnedsättning anställs sällan. Min handledares fördomar är med andra ord ingen ovanlighet. Men aj vilken miss av kompetens och resurser!

 

Det finns en fantastisk rikedom av funktionsvariation i vårt land. Nyckeln för att kunna åtnjuta denna skatt är inkludering. Inkludering handlar om allt från normmedvetenhet och kommunikation till universell utformning.

 

NORMMEDVETENHET kan handla om att som min handledare förstå, att blinda kan arbeta. Att undvika fastna i normen och helt enkelt tänka utanför boxen.

Kommunikation kan handla om att prata till mig och inte till min ledsagare. Att ”blinda Anna” jämfört med ”Anna som är blind” får olika innebörd och att orden vi använder spelar roll.

 

UNIVERSELL utformning handlar om att bygga samhället, arbetsplatserna och produkterna så att det funkar för alla. Att göra det från början och slippa särlösningar i efterhand. och tänk… Det som är nödvändigt för vissa är bra för alla. Vilken förälder med barnvagn uppskattar inte ramper, hissar och avfasade kanter? Och vem klarar sig utan fjärrkontrollen? En produkt som från början var ett hjälpmedel.

 

Jag minns tillbaks. 2002 blev jag blind och kunde inte längre använda mobilen som förut. Talfunktion fanns inte. Sms fick jag sluta med. Jag fick spela in alla telefonnummer på ett fickminne. Sedan fick jag ett särskilt talprogram installerat. Bra så länge mobilen inte gick sönder. Så kom revolutionen. Iphone med voice over.  Nu kunde jag plötsligt använda vilken telefon som helst. Till och med sno sambons mobil. Äntligen var jag lika ”seende” och delaktig som alla andra. Ett lysande exempel på vad inkludering är.

 

Obs! Denna text publicerades i facktidskriften Essens år 2019