Blind och Corona – en usel kombination

Jag med min ledarhund chanti i trappuppgången på väg ut
Bild: Jag med min ledarhund Chanti i trappuppgången på väg ut

”Nys i armvecket”, säger Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten. Ja just i den där viktiga armen jag brukar greppa tag i för att bli ledsagad, tänker jag. Minns sen den komiska incidenten när jag råkade ta tag i en främlings arm, istället för min ledsagares. Ve och fasa om det varit nu i dessa coronatider. Då hade det varit långt ifrån roligt.

”Håll avståndet”. Anders Tegnell igen som uppmanar folket. Hm… lättare sagt än gjort när man är blind, tänker jag och minns hur jag nyligen brakade in i en kvinna på min morgonpromenad. Hon stod mitt på stigen med ryggen mot mig och en barnvagn framför sig. Tyst och stilla och troligen djupt försjunken i sin mobil. Förskräckt blev hon när jag klampade rakt in i henne och snart skrek både hon och babyn. Ja chockade blev vi alla. Men tack och lov var det här före Corona. Annars hade skriken förmodligen blivit än mer ångestfulla. Inte minst från mig som är livrädd för sjukdomar och Corona.

Ja och så var det där med avståndet i mataffären. Eftersom jag nyss legat sjuk har jag inte varit i någon affär på länge. Men om jag förstått saken rätt har de börjat märka upp hur man ska stå i kö för att betala. Tejp i marken som gör att man håller distans till varandra. Suck… jag som annars kan råka få fördel av min blindhet – ”ooops! Ursäkta, jag såg inte… Inte min mening att gå förbi hela kön”. Plötsligt känns det hela tämligen obehagligt. Så vad göra? som den nojiga person jag är får jag nog undvika affärerna ett bra tag till. Tur att man kan handla på nätet.

Ja man kan skratta lite åt det komiska med armveck och avstånd i kombination med att vara blind. Att se humorn i det, tror jag är viktigt just nu, men såklart finns det en allvarlig baksida. Att lyfta olika perspektiv känns i alla fall extra relevant. För även om vi alla är människor så tänker, känner, funkar och agerar vi inte på samma sätt. Vi behöver lyssna och lära av varandra. Visa hänsyn och respekt. Och när jag ändå passar på att lyfta mitt så kallade ”blindperspektiv” vill jag skicka med några tips till seende runtomkring.

Tips när du möter en blind i coronatider.

Du som seende bör förstås alltid hålla avståndet när du möter någon med vit käpp eller ledarhund. Inte göra som gubben jag mötte häromdagen. Han kom nära och började prata till min ledarhund. Vilket resulterade i att hon tappade koncentrationen. Det är alltid irriterande när någon stör min ledarhund men så oerhört frustrerande att göra så just nu och dessutom komma nära. Jag vill varken bli smittad eller smitta någon annan. Och vem vet – kanske var det covid-19 jag nyss hade och tänk om jag då smittat någon annan för att människor inte håller sig undan. Så snälla ni som ser: Det är ni som just ser och har möjlighet att hålla distans. Jag hör nämligen inte alltid var ni är, tänk på det!

Att öppna munnen kan vara bra men då riktat till mig och absolut inte till min ledarhund. Jag älskar hundägare som på avstånd ropar att de kommer med en hund, då vet jag läget och kan agera därefter. Dessa hundägare tänker jag att alla människor kan ta lärdom av i dessa Coronatider. Kommunicera med dina medmänniskor – men på avstånd. Möter du mig som blind kan du gärna tala om för mig att du går förbi eller att du sitter på den där bänken jag börjar närma mig. Med dessa ord önskar jag er alla en fin påsk och var rädda om er!

Kärlek från Anna Bergholtz